lillabloggisen

Satt på tunnelbanan och sneglade på tjejen som satt bredvid mig, så tittar hon på sin klocka som visar sig vara en klocka gjord av liksom endast tyg och sen själva uret. För mig själv säger jag sedan tyst "idiot", tittar bort och fortsätter läsa min tidning. Alltså vafan. Sen kommer jag på mig själv med vad jag just gjorde och hamnar i smärre chocktillstånd. Vem fan är jag att kalla henne idiot för att hon har en klocka som inte jag gillar. Det är ju jag som är en idiot. Nu när jag väl tänker efter så gör jag så här ofta på stan när jag ser folk i kläder som jag inte gillar. Det är ju aldrig så högt att de hör, det skulle jag aldrig göra, men just grejen att jag faktiskt tänker att dom är idioter. Aningen dåligt samvete såhär på tisdagkvällen.