lillabloggisen

Idag var jag med farsan när han skulle till vårdcentralen. Jag hade med mig en bok och kopplade in min ipod i bilstereon för att sedan sitta där och vänta under tiden. För lat för att gå in och vänta, tydligen. Efter ett tag blir det kallt och jag drar på lite sätvärme och sånna grejer. Där satt jag och var ganska tillfreds med livet, ända tills farsan var klar och kommer tillbaka (kanske 45 min senare) och ska starta bilen. Säg god dag då, BATTERIET DÖTT! Gubben skriker "FAN!" och ringer morsan för att höra om någon har startkablar och kan komma. Bredvid får jag sitta och skämmas som en hund. Efter ett par minuters väntan och några försök att starta bilen lyckades den dock gå igång av sig själv. Om vi säger såhär, jag tackade gud för detta i mitt huvud. Nu gör jag det på bloggen också - TACK GUD! Hade varit en sådär glad fredagsmiddag här hemma thanks to me om detta inte hade löst sig.  

På vägen hem lärde pappa mig 3 gånger att man inte kan ha allt på på det där viset, och han gjorde det faktiskt på ett pedagogiskt sätt. Jag känner att jag är extremt jävla välinformerad nu.

C.